Kategori: Kultur

Sveriges största dansband!

1967 bildades bandet Lasse Stefans. Bandmedlemmarna var då mellan 12 och 14 år och målet var redan från start att bli Sveriges största dansband – detta mål är nu uppnått, med råge! Men vägen dit har inte bara varit en dans på rosor. Journalisten Thomas Deutgen skriver kärleksfullt bandets 45-åriga historia, och tillsammans med fotografen Lina Haskel låter han läsaren följa med i den dieseldoftande turnébussen, i det svettiga omklädningsrummet, på scenen framför tusentals fans, på vägkrogen Rasta utanför Norrköping kl 05.30 en söndag morgon och hemma hos bandets medlemmar.

Lasse Stefanz blev ofrivilligt trendsättare inom dansbandsvärlden då det sista s:et i bandets namn blev ett ”z”, bara för att s:en tog slut på en dansbana under dansbandens gyllene år på 70-talet. 80-talet bjöd på både motgångar, i form av discons intåg, och senare omåttliga framgångar efter skivbolagsbytet till Bert Karlsson vinstmaskin Mariann. Det steget resulterade i guldskivor och svensktoppsrekord med ”De sista ljuva åren”, som höll sig kvar i makalösa 65 veckor.

Bandet har under nästan ett halvt sekel nött vägarna både i Sverige, Norge och Finland och slitit ut turnébuss efter turnébuss. I boken blandas nostalgiska tillbakablickar med skildringen av bandet idag, roddarna, musiken och inte minst de hängivna fansen. Då sångaren Olle Jönsson 2007 fick släppa trummorna på grund av en handledssjukdom och kliva fram på scenen och fronta bandet fick de ännu ett uppsving. Lasse Stefanz har rockstjärnestatus i dansbandskretsar och nu, 2012, står de på toppen av sin karriär!

Han var den störste. Ständigt i strålkastarljuset. Ständigt på tidningarnas förstasidor. Han var en superstjärna innan ordet fanns, och med sin magiska beröring förvandlade han banala kärlekskomedier till stor teaterkonst. Publiken svimmade och flickorna i Göteborg kopplade loss hästarna och drog själva hans vagn genom stadens gator. Det var också han som var den störste när svensk film föddes.

Gösta Ekman d.ä. (1890-1938) gav upphov till Sveriges främsta teaterdynasti. Under sina korta intensiva år på scenen såg han skådespelarlivet i Sverige förvandlas från resande teatersällskap till glamoröst filmstjärneliv. Han älskade och älskades av män och kvinnor, både för sin androgyna skönhet och för sitt omutliga konstnärskap.

Men han betalade ett högt pris. Kärleken till skådespeleriet krävde allt, och han var beredd att ge allt. Familjen offrades, hans kärlekar offrades, och till sist också hans hälsa och liv. I Berlin lärde han sig att kokainet – det vita giftet – gav honom ytterligare timmar på scenen. Alldeles i slutet av den hektiskt rodnande mellankrigstiden skulle sanden i timglaset till sist rinna ut.

Den här boken handlar om skräckfilm. Skräckfilm på riktigt. Filmer som blöder, skrämmer och som passerar gränsen för vad man trodde var tillåtet.

Jag menar att vi de senaste tjugo åren sett en helt ny våg av skräckfilmer från USA och Europa och Asien. Ofta har de gjorts av entusiaster och eldsjälar med små budgetar men förintande ambitioner. De har sträckt sig ut mot betraktaren och försökt peta henne i hjärtat med en smutsig fingernagel. De har gått över alla gränser i jakten på uppmärksamhet och intensitet.

Den här boken innehåller ett antal unika intervjuer med de bästa och mest intressanta skaparna av extrem film idag. Den är tillägnad dem utan stora bolag i ryggen, eldsjälarna, dem som jobbat extra som pizzaförsäljare, lånat pengar av sina föräldrar och som blivit misshandlade på grund utav sina filmer.

Intervjuerna har kretsat kring svarta hål, helvetiska inspel­ningar, finansiella problem, dödshot, psykisk terror, sexuell manipulation, emetofiliska excesser, autentisk brännmärkning, incest, grovt fysiskt våld, pedofili, nekrofili, ångest, moral och förstörelsen av destruktiva alter egon.

De här berättelserna liknar inga andra.