Kategori: Skönlitteratur

Stjärnreportern Adam fick en vacker begravning. Men han dog alltför ung, och hans sambo Sofia är övertygad om att det var ett svek som till slut dödade honom. Hans närmaste vänner Mårten Leijon och Gabriel von Fersen verkar veta mer än de medger. Sofia är så fylld av vrede och samvetskval att hon inte finner ro att sörja. Vad hände egentligen natten Adam blev misshandlad? Hur blev han femte hjulet och varför blev han så brutalt avpolletterad av sina ungdomsvänner?

Samtidigt är Gabriel hårt ansatt. Någon känner till den illegala affär som gjort honom till en förmögen slottsherre och än en gång behöver han Mårtens hjälp. Men Mårten, socialdemokraternas före detta ”fixare”, är indragen i en politisk utpressningsaffär som kan ändra Sveriges framtid. Plötsligt riskerar samtliga att dras ner i avgrunden.

I Femte hjulet får vi åter möta huvudpersonerna från den framgångsrika Rörmokaren. Viggo Cavling visar än en gång att han som få andra kan skildra det samtida Stockholm – han rör sig obehindrat mellan löpsedelsjakten på tidningsredaktionerna och intrigerna i den politiska toppen. Maktens korridorer har aldrig känts mer lockande – eller frånstötande.

Stallo tänjer på verklighetens gränser. När du läst den är ingenting sig likt.
Den bild som naturfotografen Gunnar Myrén tog i mitten av åttiotalet när han flög över Sareks nationalpark lämnade honom ingen ro. Vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången? Han anade att han uppenbarat en hemlighet som varit förborgad i sekler — att det i vår svenska vildmark döljer sig väsen som vi inte känner till.

Liksom sin morfar är Susso Myrén besatt av att finna en förklaring till den gåtfulla bilden. När ett barn rövas bort under mystiska omständigheter misstänker hon att det inte är ett dåd av mänskliga händer, och mot sin vilja dras hon in i en våldsam och skräckfylld jakt efter sanningen.

Snart går det upp för henne att hon själv är ett villebråd. Att hon vidrört något farligt. Och blivit dödsmärkt.

Nya sidor av Jens Lapidus

Vi har lärt känna Jens Lapidus som en författare med ambitioner att beskriva stora rörelser och brokiga kollektiv i Stockholms kriminella värld. Här ges en annan sida av berättaren, där den enskilda händelsen, det utmejslade minnet, den förtätade scenplatsen får sin alldeles särskilda laddning. I ett dussintal noveller, några nyskrivna och andra publicerade i olika sammanhang, får vi möta enskilda personer ur Lapidus Stockholm noir-värld, en och en i sina egna historier. Här finns också en del mer oväntade inslag, som ligger nära den klassiska skräck- och sf-novellen. Men rösten är densamma, den skarpa blicken för lögner och självbedrägerier, och känslan för både tragiken och komiken i denna värld av stora egon, alldeles för mycket vapen och ett outtömligt behov av cash.

Det är inte minst den moraliska aspekten av brottet som intresserar Jens Lapidus i denna samling. Hur förklarar en försvarsadvokat att han eller hon måste göra sitt yttersta varje gång man försvarar en brottsling, hur motbjudande handlingen än är, exempelvis barnmisshandel? Hur ser livet ut efter tio år i fängelse och en nedskitad meritförteckning? Och hur lever man som anhörig med tanken på att en bror och en son stängs in?

Gräspojken är en fiktiv uppväxtskildring som tar sin början i mitten av 1980-talet. Huvudpersonen, Kalle, är en tolvårig pojke med en tonårings sexdrift. Han bor i Göteborg tillsammans med sin lillebror Björn, pappa Tomas som dricker för mycket och mamma Bodil som helst av allt vill vara någon annanstans än med familjen.

En dag upptäcker Kalle en främmande ljusgrön stjälk bredvid monsteran i fönstret. Ett frö från nymfparakiten Aslans matskål har hamnat i blomkrukan. Efter viss efterforskning upptäcker han att plantan är av sorten Cannabis Sativa. Kalle förstår att det finns mer i livet än sex och, inspirerad av tv-serien Miami Vice, bestämmer han sig för att börja odla marijuana.

Flickvän, pånyttfödd morsa och knarkkung. Kalle upptäcker snart att rollen som Majornas 12-årige Tony Montana inte är helt oproblematisk. Smutsiga pengar har en tendens att locka till sig uppmärksamhet från fel sorts människor …

Inte sedan ”Det nya riket” och ”Svarta fanor” har något liknande publicerats i Sverige! Författaren och kulturanarkisten Stefan Whilde sätter pennan i folkhemmet, bokbranschen, jämställdheten och det svenska bordsskicket. Han berättar om hur det är att bli botad från en obotlig sjukdom och dominerad av en tjock bulgariska. Han bryter mot lagen, försöker reda ut varför unga män vill bränna böcker och ordinerar svensken mer socker, salt och fett i maten.
Det är bara att njuta eller förfäras.
Jean Bolinder har skrivit förord.

Alltihop hände på sommarlovet efter nian.
Vi skulle åka hem till Turkiet över sommaren som vanligt.
– Lova att du inte blir bortgift nu, sa Aida, min bästa vän.
Hon lät orolig, men jag skrattade bara åt henne. Mina föräldrar är inte såna. De skulle aldrig tvinga mig att göra något jag inte ville.
Vi skulle ju bara hem på lite semester.

Shevins mål i livet är att bli yogalärare. Hon vill kunna röra sig fritt. På alla sätt. Sommaren efter nian åker Shevin med sina föräldrar och syskon till familjen i Turkiet. Aida är livrädd att hon inte ska komma tillbaka, de har ju sett andra tjejer i skolan som åkt iväg över sommarlovet och inte kommit tillbaka. Men Shevin lovar Aida dyrt och heligt att inte bli bortgift. Fast det blir inte så. Hon tvingas förlova sig och gifta sig med en man hon aldrig tidigare träffat.

Regeringen håller på (2012) att utreda om man kan skärpa lagen, att kriminalisera barn- och tvångsäktenskap. Man vill också ta bort undantaget i lagen som tillåter barn under 18 år att gifta sig. Exakt hur många tvångsgifta svenskar det finns i dag vet ingen. Men Ungdomsstyrelsens kartläggning från 2009 visar att 8 500 ungdomar är oroliga för att de inte ska få välja sin partner.

Christina Wahldén har återigen skrivit en stark och väldigt gripande roman. På sitt raka, enkla sätt beskriver hon många flickors, och även pojkars, verklighet. Det är omöjligt att inte beröras.

”Jag kommer!” ropade jag och sprang fram till sängen. Där låg hon på mage. Jag såg hennes långa mörka hår över täcket. ”Jenny!” vrålade jag.
Men hon rörde sig inte. Jag tog tag i täcket – och fick en chock. Syrran var bara skelett och ben. Mot mig stirrade ett tomt kranium. Ögonhålorna gapade öde och svarta och munnen saknade tänder och ansiktet saknade … ett ansikte.”

Jonas pappa ärver ett fallfärdigt gammalt hus på Fårö och bestämmer sig för att rusta upp det under sommaren. Jonas och hans storasyster Jenny följer motvilligt med – hur kul låter Fårö, liksom? Men så fort de stigit av färjan börjar mystiska saker hända. Vem är den gamle mannen i det ensliga huset? Spökar det verkligen uppe på vinden? Och vad är det med det nya dasset som pappa har börjat bygga på tomten?

De svarta svanarnas natt är en rolig och solig sommarlovsskildring och en riktigt otäck spökhistoria på en och samma gång. Kontrasterna mellan solskenet på stranden och mörkret uppe på vinden får läsaren att rysa, och man har lätt att förstå syskonens panik och rädsla. De realistiska karaktärerna och de välkända omgivningarna får allt att kännas på riktigt, som om det verkligen skulle kunna hända …

Sommaren innan sexan. Hanna fyller tolv och är på väg in i en ny värld. Kroppen förändras och hon funderar mer på killar och sex än hon någonsin skulle våga erkänna. Hon slits mellan trygga Jonna och nya kompisen Sabina, som redan har fått mens och solar topless vid sjön. Linda Palm, bygdens egen poppisdrottning, är försvunnen. Det viskas om att hon är mördad, kanske till och med våldtagen. Hon har haft en massa killar och vissa menar att hon får skylla sig själv.

Polska Janek har flyttat in i ödehuset vid järnvägen med sin familj. Förälskelsen är skör och vacker. Långt ifrån Mattes och Krilles buffliga tafsande och glåpord. Hemma är stämningen spänd. Hanna längtar efter sin pappa som arbetar långt bort i Göteborg. Men varför svarar han inte i telefon? Och vad viskar mamma om med sin väninna bakom den stängda köksdörren på kvällarna?

Hanna står på tröskeln till tonårsvärlden och det nya är vemodigt och spännande, klaustrofobiskt och skrämmande, klibbigt, nyvaket och väldigt lockande.

Bryta mörkret som ett bröd är en dokumentation av livet i det moderna samhället, där vi reduceras till serienummer och mörkertal.
Där brus överröstar identitetens rop. Där svärtan dagligen står utanför våra fönster och sjunger förföriska serenader.

Christin Ljunqvists debut är en gripande skildring av en hjärtskärande syskonrelation, och en gastkramande hälsning från andra sidan. Om livet och döden, och skiktet
där emellan.

Mary och Anne är enäggstvillingar, och det är svårt att veta var den ena börjar och den andra slutar. De ser sig båda som den starka, den som bär den andra, den som har ansvaret. Sedan de var små har de sett sådant som andra inte ser, känt sådant som andra inte känner. Anne ser andar, och Mary känner dem inta hennes kropp. Tillsammans utgör de ett medium.

Av vad som tycks vara en slump kommer de i kontakt med en medial grupp, som söker efter en liten flicka. Hon försvann för nio månader sen, och förmodas vara bortrövad och kanske mördad. Polisen har inga misstankar om vem gärningsmannen är, men med gruppens hjälp närmar sig Mary och Anne ett svar.

De är tvillingar och nästan som ett, och samtidigt så skrämmande skilda. Båda har de ett kaninhjärta som bultar, båda är de rädda, men för olika saker. Mary fasar för att deras sökande ska sluta i en grav. Anne är rädd för att Mary ska ta livet av sig.