Följande böcker har nominerats till Årets svenska skönlitterära bok:
Spill. En damroman av Sigrid Combüchen, Norstedts
Vad är fakta och vad är fiktion i Sigrid Combüchens roman ”Spill” och vem har tolkningsföreträde? Den ”verkliga” Hedvig, som i brev berättar för författaren om sitt unga liv på 30-talet, eller Hedda, den skapade gestalten? Författarjaget försjunker i decenniets dofter och detaljer och låter damromanen handla såväl om sömnad och torftiga inackorderingsrum som om förtryck och frigörelse, medan den ”verkliga” Hedvig vill leva i nuet och inte se sitt liv som förspillt. Sigrid Combüchen har skrivit en imponerande roman, stilistiskt och tekniskt formfulländad med många perspektivskiften, som ger henne möjlighet både att berätta underhållande om ett människoliv och att med intellektuell stringens reflektera kring det egna skrivandet.
Ränderna av Magnus Florin, Albert Bonniers Förlag
”Ränderna” är ett utforskande av minnets metoder och saknadens mönster. Läsaren sugs in i jagets allvarsamma och lekfulla sökande efter sin historia och hur den ska berättas. Ränderna går igen – i vågorna, i spjälorna, i skuggorna, i sorgen. Magnus Florin strimlar skickligt sin berättelse i mörker och ljus, svärta och hopp, rim och reson, han stuvar om bland bokstavsklossarna och laddar orden med nya betydelser, där ”törst” kan bli ”tröst” och ”dör” kan bli ”röd”! Så blir detta sist och slutligen en poetisk äventyrsberättelse om sorgens makt och språkets magi.
Livdikt av Johan Jönson, Albert Bonniers Förlag
Mellan liv och död, frågor och svar, förhör och bikt pendlar Johan Jönsons 700 sidor långa ”Livdikt”. Ett rasande flöde, en kritisk dialog om arbete, skapande och vanmakt i självanalysens form. Men dess skoningslösa blottande av drifterna och de lägre känsloregistren – uppgivenheten, föraktet, självhatet och dödslängtan – rymmer också en frånsida av närvaro, kraft och obändig livsvilja. ”Livdikt” är ett uppfordrande prov på den nya tidens genreupplösta poesi där minnen och materia blandas med provokation och politisk teori. ”Går det att lära ut någonting om det omöjliga?” Johan Jönsons kompromisslösa petande i såren ger om inte ett svar, så åtminstone en indikation: ”också det utopiska är outplånligt”.
Darling River av Sara Stridsberg, Albert Bonniers Förlag
I gåtfulla filmiska sekvenser, som elegant snuddar vid varandra, osäkrar Sara Stridsberg frågan om offer-förövare. Hon skriver en roman om Lolitaflickor som aldrig mognar till vuxna kvinnor, där mannens blick för evigt sexualiserar barnet, och kvinnligheten är ett sår som aldrig läker. ”Darling River” är en drömsk medvetandeström där allt är i rörelse och samtidigt står stilla. Det är en encyklopedi över ”begärets melankoli ” och flickors vanmakt där den spruckna barndomen nödtorftigt hålls ihop av säkerhetsnålar och självbedrägeri. Med stadig hand driver Stridsberg in skönheten som en skärva i betraktarens öga, och resultatet blir en suggestiv och smärtsam roman på en svidande vacker prosa.
Kioskvridning 140 grader – En wästern av Peter Törnqvist, Norstedts
I hjärtat av Småland ligger Njudung. Där finns Tjippen och Sula och Hannele och alla de andra. De har meningen med livet att undra över och 152 kilometer landsväg att utforska. Och från och med nu leder alla vägar till Westra Härad. För när Peter Törnqvist erövrar den småländska västern gör han det med besked. Med en sprudlande språklig nybyggaranda får han sidorna att sjunga och orden att framstå som alldeles nyupptäckta. Och om vi inte visste det förut så vet vi det nu – att Njudung är världens mitt och alltings mått, och att Peter Törnqvist inte bara är en mästare på torvvändning, tungvrickning och kioskvridning – utan också en enastående författare.
Ingersonetterna av Magnus William-Olsson, Wahlström & Widstrand
”Ingersonetterna” präglas av en längtan tillbaka till moderlivet i dubbel bemärkelse, mytiskt och erotiskt, där den stränga formen förlöser känsloflödet och finner möjligheterna i begränsningen. Tjugosju sonetter flätas kring diktjagets alzheimersjuka mor och försöker förstå det eviga nu som omger henne, utan minnen och utan morgondag. Samlingen är en storartad sorgesång över en älskad anhörig och ställer oroligt frågan om fortsättningen: Vem ska Magnus William-Olsson skriva till när modersblicken slocknat? Magnus, dikta för oss!