Kategori: Skönlitteratur

”Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Och nej, jag är kanske inte riktigt självlysande. Men det är fan på gränsen.”

Efter en kort stund av insikt på en trång skoltoalett fattar Alicia ett beslut. Det här med att sitta i skolbänken och slösa bort både tid och talang håller helt enkelt inte längre. Hon är menad för något större. Dagen därpå slår hon igen sitt skåp för sista gången, lämnar gymnasiet bakom sig, och kliver ut i världen. Redo att göra stordåd, bara så där. ”Jag menar … hur svårt kan det rimligen vara?”

Redan när Alicia ska berätta för sin omgivning att hon hoppat av skolan börjar det jävlas. Bästa kompisen Fanny stirrar på henne som om hon vore en idiot. Skolan hotar med att koppla in kommunen. Alicias föräldrar stammar något ursinnigt om ”vikten av en ordentlig utbildning” och ”att tänka på sin framtid”. Och mormor – som alltid, alltid annars står på Alicias sida – bara suckar trött. Vad är det här? Vad hände med att det mesta i världen brukade bli precis så som Alicia ville att det skulle bli?

Allt jag säger är sant handlar om hösten då Alicia egentligen borde ha gått i ettan på gymnasiet. Om hur hon istället börjar arbeta på ett kafé. Börjar bråka med sin bästa kompis. Flyttar ut från sina oförstående föräldrar, och in till sin mycket mer förstående mormor. Om hur hon träffar Isak – den grekiske guden som har så fina linjer vid munnen att Alicia inte kan sluta stirra på dem. Och om hur det känns när hela hennes värld trillar sönder av sorg.

Rött vin, rött blod. 3 romaner i 1 bok. En känd författare försöker lösa sina familjerelationer när han dras in i en människoslakt med ockulta tecken. En annan författare sover med bajonetten under kudden och jagar sin tredje hustru som kidnappat barnen och flytt utomlands. Och så mannen som planerar att utföra tre barmhärtighetsmord. Allt detta till smaken av rött vin. Innehåller de nyskrivna romanerna Spökdansen, Laglöse Peter och Barmhärtighetsmorden samt författarens förord och ett vetenskapligt efterord.

Det som inte får hända, händer. Ett litet land blir invaderat och ockuperat av ett större. Livet blir aldrig sig likt igen, varken för dem som kom iväg eller för dem som blev kvar.

”När hon somnade djupare, var hon bara Klara, en statslös flykting, som hade förlorat hem, hus och pojkvän på samma dag.”

Falkenberg i början av 1980-talet. Den unga nella har vuxit upp i samhällets utkant. Hennes yngre bror Robert är mobbad i skolan, och Nella gör allt för att skydda honom. På så sätt hamnar hon i ekonomisk skuld till broderns värsta plågoande, som verkar vara i stånd till vad som helst. Hennes tidsfrist rinner snabbt ut. Men snart inträffar något överraskande, något som ändrar förutsättningarna för allt. En spännande, intensiv och vacker bok om syskonkärlek och svek – och om vardagens möte med det främmande och fantastiska.

Som en följeslagare till nyöversättningen av Ulysses har Erik Andersson skrivit en bok om arbetet kring översättningen. Här får vi ta del av översättningens vedermödor, både med konkreta exempel ur översättarvardagen och mer generella spörsmål. Dessutom sätter Andersson, med hjälp av sitt eget starka förhållande till Irland och dess litteratur, in romanen i dess irländska sammanhang, samt studerar dess första mottagande.

Dag ut och dag in med en dag i Dublin skildrar ett fyra år långt arbete med den enda dag då Ulysses utspelar sig, den 16 juni 1904. En oemotståndlig bok som förenar rafflande behind-the-scenes från översättarens verkstad med Erik Anderssons oefterhärmliga humor och goda humör.

”Jag kommer in, hänger av mig, snörar upp kängorna, hämtar vattenkokaren, tar på sandalerna, går bort till pentryt, spolar upp vatten, går tillbaka, tar av sandalerna, sätter på vattnet, mäter upp kaffepulver, tänder lysröret, sätter på mobilen, plockar fram cigarretterna, slår på datorn, undrar var usb-minnet är, ser efter om det finns choklad.
I dag skall jag till Dublin.

Jag tar fram boken, Ulysses av James Joyce, väger den i handen. Som en liter mjölk ungefär. Bläddrar i den. Liten stil. Bokstäverna litet suddiga. Slår upp första sidan och trevar efter översättarens bästa vän, pappersklämman, där har vi den . Men den är för liten, når inte om boken. Med några raska snitt med kniven gör jag fyra tunnare ulyssesar och förstärker deras ryggar med bred silvertejp. Genast mer hanterligt.
Då skall vi se.”

Man vet aldrig vilken dag som blir ens sista

Det är den 12 februari, fredagen före Alla Hjärtans Dag, och skolan firar ”Cupid Day” med att eleverna skickar rosor till varandra. En toppendag för Sam och hennes kompisar – de är skolans fruktade innegäng och får flest rosor av alla. Dagen avslutas med en stor fest. Klockan 00:40 dör Sam. Hennes liv är slut, över, finito. Allt blir svart. Men så ringer väckarklockan och det är den 12 februari. Igen. Var allt en mardröm? Nej, tyvärr inte. Men vad är det då? Läs så får du veta!

OBS! Detta är inte en bok om änglar. Huvudpersonerna är synnerligen mänskliga. Det enda ovanliga är att Sam får 7 chanser på sig för att göra allt rätt och bra på sin dödsdag. Och det är sjukt spännande. Sam är inte så himla trevlig, men hon ger oss en del tips om vad som verkligen är viktigt i livet.
Resten får du ta reda på själv.

LAUREN OLIVER arbetade tidigare på ett stort amerikanskt bokförlag och lär ha skrivit den här debutroman på sin blackberry när hon åkte tunnelbana till och från jobbet. Den har legat på NY Times bestsellerlista, filmrättigheterna är sålda och Laurens andra bok, ”Delirium”, kommer på svenska sommaren 2012.

Att fylla år har alltid gett mig en känsla av att allt stannar upp. Man befinner sig i jordens mitt, den som allting kretsar kring. Det är exakt samma känsla som jag hade när mamma dog. Då var det som om klotet slutade snurra alldeles tvärt och i samma stund började jag flyta tyngdlös genom Stockholm och jag hörde inget och trodde att alla andra var lika påverkade som jag. Men alla andra gick stadigt på marken och tittade inte ens upp på mig, där jag kryssade planlöst över himlen i tron att jag aldrig skulle komma ner igen.

Hon är vanlig, osynlig, utan titel. Hon kör med pastellfärger och stängd dörr, trots pappas önskan om att hon ska ha sotade ögon och skrika KUKEN! åt honom, för då hade han kanske kunnat förstå. Han är den som avgrundsgråter. Hon är den som tänker att det finns olika sätt att göra uppror på.
Hon hänger hemma hos Angèle och tillsammans har de en bakblogg. Att fylla plåt efter plåt med kardemummabullar är också ett sätt att gråta.
Hon kastar sig om halsen på brorsan de få gånger han kommer hem och hälsar på. Men han har börjat försvinna. Han är nykär och pluggar långt, långt bort. Hon måste svälja intensivt för att inte gråta när han går.
Hon skiter i pappa men det är svårt. Han tar bara över med sina berättelser från förr om mamma, om hur det var då. Om lungcancer och döden.
Hon tjuvröker i tyst protest på sitt hemliga ställe i parken. Bara där infinner sig lugnet. Men en dag saknas en cigg i det väl undangömda paketet. Någon vet. Någon har sett.

Anna Charlotta Gunnarson ger oss en rå, rolig och rörande roman om sorg och separation och om att gå vidare och fortsätta leva trots att man inte vet hur.

Oksa Pollock är 14 år när hon och hennes familj flyttar från Paris till London för att Oksas pappa ska starta en restaurang i Soho. Med flyttar också Oksas farmor Dragomira och Oksas bäste vän Gus Bellanger och hans familj.

Ganska snart efter flytten till London upptäcker Oksa ett märke på magen. Plötsligt kan hon få saker i sitt rum att börja brinna – och till och med explodera. Men hon gör allt för att dölja sina förmågor.
När Dragomira får reda på att Oksa har märket berättar hon den väl bevarade familjehemligheten: Familjen Pollock kommer från Edefia, landet som finns gömt någonstans på jorden. Egentligen lever de i exil i den verkliga världen och Oksa är den utvalda – den enda som kan föra dem tillbaka och ta upp kampen med de onda krafter som nu styr landet.

En stark roman av författaren till Konsten att vara snäll

Vid andra världskrigets slut kommer den unga kvinnan Hanna till Sverige med de vita bussarna. Hon har överlevt koncentrationslägrets fasor men förlorat allt. I Stockholm får hon anställning som barnflicka hos en familj med en liten son. Det hon har varit med om bevarar hon inom sig, men efterhand avslöjas hennes hemligheter och livet tar en oväntad vänding för alla inblandade.

Stefan Einhorn har vunnit en stor och hängiven läsekrets med bland annat Konsten att vara snäll och Den sjunde dagen. Nu kommer Änglarnas svar, en sinnrikt konstruerad roman som rör sig mellan det ockuperade Polen, Israel och Sverige. I varsin monolog berättar romanens sju personer sin del av historien, och inte förrän den sista pusselbiten är lagd framträder hela bilden av det ofattbara som skedde i det judiska gettot och vilka följder det fått för en svensk familj. En stark skildring av människans förmåga att göra såväl gott som ont och av hennes längtan efter försoning mitt i det allra mörkaste.

”… berättartekniskt raffinerat. … Berättelsen bygger mycket på överraskningar och häpnadsväckande sammanträffanden som hämtade ur en Dickens-historia.”
Aftonbladet

”Mer spännande än den värsta thrillern, mer gripande än många tunga, episka skrönor. Stefan Einhorn talar med låg stämma och i litet format, men skapar en stor läsupplevelse.”
Tara

Grisen, Alkola och du är tjugofem plus, ni jobbar svart och bränner lönen på krogen. En dag dundrar Angelina in i ditt liv. Det där med tjejer, känslor och kärlek skojar man inte bort. Hur skall du tackla situationen? Dalai Lama hade strävat mot lyckan. Vad innebär det för dig mer än att sjunga Jävlaranamma i duschen? Grisen och Alkola hävdar att folk numera är tonåringar tills de är pensionärer, det är ingen brådska att binda sig, det finns tusentals Angelinor. Vad skulle taoisterna ha gjort? Gillat läget, antar du. ”Staffan har satt Jävlaranammas märke på din kropp, du håller på att svimma av lycka, hur länge kommer märket att sitta kvar om du inte duschar, säkerligen uppåt en vecka, det är tusch ändå.”

Det skulle kunna hända dig dryper av ironi och är en osminkad skildring av generationen som inte vill bli vuxen.